Jag tänkte skriva lite om mina knä och hur det är nu 2 år efter operationen.

Det är bra kan jag helt klart säga rakt av. Men, det finns ju alltid ett litet men! 

Jag går och rör mig obehindrat, kan sätta mig ner på huk lite grann, kan ligga på knä också lite grann men inte  på hårt underlag. Det gör inte ont men det känns jäkligt obehagligt där känslan saknas. Det är det som är kvar, känselbortfallet. En del har kommit tillbaka men ibland sticker det till när nerverna söker varandra igen.

 

Nu kommer det ett men till, jag är så jäkla glad och tacksam över att jag har fått möjlighet att genomföra denna operation, jag har fått mitt liv tillbaka, jag kan göra det jag vill som att leka och bära mitt barnbarn!

Om du som läser detta tvekar om du ska göra det eller inte så säger jag bara, våga, för det enda du vet nu är att du har ont och möjligheten att få bli smärtfri är värd allt som en operation innebär.