Min planerade eftermiddag blev helt konstig.

Efter en liten runda inom Kometen planerade jag att ta mig ut i trädgården för att sätta de där lökarna som inte kom i jorden i helgen!!

Kanske ansa lite visset som bara ser risigt ut, min trädgård är inte så fin på hösten och det beror ju på att det inte finns några trevliga höstblommor. Kanske man skulle ta tag i det någon gång?

Hur som helst, ta mig ut och så en kaffe på det innan det är dags för att laga lite mat.

Men men, när jag kom hem hamnade posten i hallen, maten sattes in i kylen, ormbunken på bänken ( hämta kruka först)  därefter kom Nimbus ( katten) och hämtade mig och på ett väldigt tydligt sätt visade han vad han ville. Sätt dig i fåtöljen för jag vill mysa.  Tja , ok då, han brukar inte vilja vara där så länge så visst en liten stund kan vi väl det.

Jag vaknar av att Nimbus hoppar ner från mitt knä och det är ca 20 minuter tills mannen kommer hem.

Vad hände där????? Vi sov oss igenom de timmar jag tänkt lägga på trädgården, och ja visst ja, jag skulle förbereda för lite cement projekt också.

Problemet med mig är att jag vill göra så mycket men sen blir det bara en bråkdel gjort. Det är vid såna här tillfällen jag blir trött på mig själv och inser att det är tur att det finns fler dagar som kommer och att det som blir gjort då räcker gott.

Men resten av kvällen då? Mitt huvud vill gärna ut på en promenad , läsa lite, sortera tvätt och titta på tv en stund. Men, min lille katt kom precis och la sig lite halvt upp på tangentbordet och tittar på mig med sina stora ögon, och det ser ut som han tänker, ja ja, det är vad du tror, du ska va glad om du får i dig en skvätt kaffe medans jag blir bortklemad och kelad!

Undrar hur denna kväll slutar! ( Det är lite svårt att skriva när halva katten envisas med att ligga på tangentbordet och ibland stånga skärmen)

Jag ger upp!  Kom katten! Nu myser vi!!

 

Här var det tänkt att kaffet skulle avnjutas.